Ni vet den där känslan. Känslan som uppstår när man sovit för lite under en längre tid eller när man druckit tillräckligt. Den där flyktiga känslan av bitterljuv glädje. Du är ung, fri, odödlig och oövervinnerlig. Dock finns kunskapen i bakhuvudet. Kunskapen om att denna euforiska glädje bara är temporär. Att du om några timmar måste återvända till verkligheten. Verkligheten med räkningar, huslån krav och att jobba med kollegor som du hatar i hemlighet. Allt du vill är att stanna i ögonblicket. Ögonblicket när du känner dig närmare universum och alla makter som styr det. Dock gör sig kylan påmind och man går in igen, kryper i säng och glider sakta in i medvetslösheten. Nåväl, jag kanske finner meningen med livet en annan gång.