(jag bara måste få skälla av mig!
Och nej, jag tänker inte
be om ursäkt för detta.
Någonsin!)


Jag är för ökad jämställdhet mellan människor,

helt enkelt för att frihet och rättvisa och rättigheter och skyldigheter och utbildning och demokrati är viktiga grejer för få en stabil värld i vilken vi alla kan leva våra liv så gott vi bara kan, i fred och med möjligheter för alla.

Jag är för ökad jämställdhet mellan människor. Just därför är jag så förbannad på den samlade, i media tongivande, feministkåren i Sverige så att mitt vansinne inte vet några gränser. Det lyfts issues kring kvinnor, och det är bra, men det görs alltför ofta på ett sätt som ondgör männen och det är _INTE_ bra. Jämställdhetsarbete stavas "två kön vilka går framåt, sida vid sida" och inte det ständiga malande från kvarnarna som hånar och förlöjligar män. Facebooksidan Vita Kränkta Män är ett ypperligt exempel på detta. Den är förmodligen menad som humor, jag tänker då personligen inte sänka mig till den nivån. Jag är en bättre människa än att jag hånar det andra könet, andra människor, bara för att jag kan. Men det är jag, det.



Så som de tongivande feministerna håller på och rapar ur sig goja i teve och tidningar, i "debatt"-program eller ledare, så är det inte undra på att feministföraktet växer bland vanligt folk i detta land - ett förakt som jag minsann tror tangerar politikerföraktet i styrka. Att försöka påpeka detta för dem går inte. För här är det bedrägliga: feministerna sitter nämligen på Sanningen och de är i den positionen att det inte går att kritisera dem, hur väl underbyggd kritik man än har.

Självkritik (hhmm, vi kanske gör något fel??) och ödmjukhet (Jag kanske skulle fråga någon vad vi gör för fel OCH faktiskt ta till mig av den kritik som framförs och försöka förändra något???) existerar över huvud taget inte. Det där är något jag har upptäckt genom åren och som fortsätter att förvåna och förbluffa mig något oerhört. Det stinker "sekt" om det hela, men det är bara min åsikt.

Att det ens finns Jämställdister och Ekvivalister idag, människor som vill arbeta för ökad jämställdhet men absolut inte vill göra det under feminist-flagg, det är något som _BORDE_ få åtminstone en skrikande feminist att självkritiskt undra "varför?" Jag tycker det. Fan, vad jag tycker det.



(...vad jag kommer att få skit för detta blogginlägg...) *evil grin*



Under tiden dessa feminister maler på, så snurrar världen vidare och nya saker sker, saker som borde få alla förnuftigt tänkande människor att undra och i möjlig mån agera. Om det hela inte vore så förbaskat tragiskt i sak skulle jag förmodligen skratta sönder diafragman åt hela det tongivande feministgardet. Men de förstör jämställdhetsarbetet så som de håller på och det, kära du, är inget jag skrattar åt. Över. Huvud. Taget.





Låt mig också få precisera några saker:

1. Jag har ingenting emot feminismen och feminismens innehåll i sak. Det som utgör feminismens kärna (så som jag uppfattat den) är så gott som otadligt, även om jag är vansinnigt skeptiskt till att det skall kvoteras 50/50 typ överallt. Det är dessa förban&#%¤%#& feminister och deras beteende under de senaste... vad, fem, tio  åren... som gör mig rödglödgande arg.
Det jag HAR emot feminismen är dess namn. Japp! Där kom DET. Feminism ÄR, i essensen, ordet "feminint" och återigen - fram med det kvinnliga JA, men INTE på bekostnad av det manliga.

2. Det finns säkerligen förnuftiga, ödmjuka feminister i detta land också. Det är bara det att de bara inte kommer till tals, än mindre kan överrösta de gaphalsar som gör bort sig så kapitalt i bloggar och ledare varje enda dag.

3. Så som varande Jämställdist är _JAG ICKE_  "anti-feminist" Jag har blivit kallad det och det motsätter jag mig och vet du varför?? Jo, därför att jag anser att frågan är så mycket större än så, JAG är så mycket större människa än så. Jag har en lila vattenkanna. Det är sant. Det har lika mycket med jämställdhet att göra som huruvida jag ÄR "anti-feminist" eller ej.

4. Jag har ingen statistik att peka på när jag talar om feministföraktet i Sverige idag. Det är faktiskt lite synd, det vore vansinnigt intressant att titta närmare på hur det ser ut, preciserat i svarta, ogensägliga siffror på vitt. För det finns där! Tro inget annat, kära vänner, jag har setat i åtskilliga fikarum bland "vanligt folk", snackat med människor vilka knegar 40 timmar i veckan med kropp och själ, alltså helt underbart vanliga arbetare och ju mer gaphalsfeministerna skriker desto mer fnyses det åt dem.




"Feminist" ÄR ett skällsord i många kretsar idag. Något jag är bara så sorgsen över. Tills den dag kommer då det ändras inställning, gärna också namn på't, så kommer jag att fortsätta att kalla mig för Jämställdist. Så det så.



Oh! Jag höll så när på att glömma. Ett argument för Jämställdismen, kortfattat och måhända enkelt och en smula billigt är följande: Vi talar om att öka jämställdheten mellan människor i samhället idag, inte sant? Vi talar INTE om "att öka feminismen mellan människor"... ....right?



Jag har talat öppet och direkt ur hjärtat i det här blogginlägget. Blev det i slutändan något rörigt så ber jag om tillgift - men jag är så arg.